Någonstans i livet. Det var så det var.Det finns stunder då jag kan känna att detta är så totalt rätt. Jag vet vad jag vill och jag tror att jag har en chans. Dagar, händelser, tidpunkter och minnen som vävs samman till ett enda lyckorus. Men någonstans i livet, slog dörren igen. Rakt i ansiktet. Och jag kommer på mig själv med att ha förvrängt verkligheten. Liksom ett brev går jag tillbaka och korrekturläser för att se hur tydligt det kan ha framstått. Med lite tur har jag skrivit tvetydigt och kan parera. Det är här någonstans som jag kommer på att jag inte vill vara en sån person. Jag hade inte behövt ta åt mig om jag inte hade passerat den tydliga gränsen. Fast ibland är det svårt att styra vad man ska känna. Och ibland blir man bara så brutalt överkörd.