Igår var det näst intill kaos här hemma. Julen stressar mig alltså, så när det i Gordons redan stökiga rum splittras ett stort latteglas rätt över leksakerna, ner i lådorna, över kläderna... så känns det inte så jätteroligt. Men inget ont som inte har något gott med sig -jag fick i alla fall tummen ur och städade hela hans rum. Först och främst fick jag lov att försiktigt skaka all kläder och lösa föremål. Sedan torka allt vatten och sopa in alla skärvor med pappret. När det var gjort, och jag fortfarande var gravt irriterad, så kom dammsugaren fram. Sedan sorterade jag alla leksaker och städade undan de största i en låda under sängen. Renbäddat blev det också. Alla filmer fick komma till sin egentliga plats och några tv-spel fick komma ner från översta hyllan. Böckerna sorterades i storleksordning och bordsspelen lades på en hylla i garderoben. Nu är det så fint i hans rum så det går knappt att tro det! Dessutom har han lovat att hålla det snyggt och plocka undan efter sig fram till jul och kanske lite till. Det valde jag att tro på. Hoppas på. Önska.
Under tiden som jag röjde i Gordons rum fick ungarna titta på en film. Och inte vilken som helst, utan MOFLI! En riktig nostalgitripp för en annan. Senast jag såg den var när jag var i Leias ålder tror jag. 7 år alltså, och jag minns varenda känsla, varenda synintryck, varenda karaktär. Det var mamma som kom förbi med en massa VHS-filmer från när jag och mina syskon var små. Underbart! Mamma samlade på Disney-filmer (åt oss barn egentligen), så vi hade allihop. Mofli är dock ingen Disney-film men ligger varmt om hjärtat för det. Ungarna gillade den också vilket var kul.