Hönan eller ägget?
Det är då jag känner att det finns hopp för mänskligheten. Jag tror att det kan finnas hopp. I alla fall så pass att man någon gång ibland kan få en glimt av hur det skulle kunna vara om alla bara klev ur sin lilla bubbla för ett ögonblick. Om man stannade upp, såg sig omkring, såg att det var andra som kämpade precis lika mycket. Att inse att alla inte har samma förutsättningar men att alla strävar mot samma mål oavsett hur högt ribban ligger. Att alla är lika mycket värda men att alla värderar olika. Att se att stark är svag och svag är stark.
Det finns så många historer att berätta. Hur alkoholisten hamnade på bänken eller hur finansmannen klättrade ända upp på toppen. Varför hon fick barn när hon var 15 eller varför det paret inte kan få barn alls. Alla har en bakgrund, en histora. Varje människa är så mycket mer än den du ser. Alla är unika. Alla är olika. Vad hade hänt med alkoholisten om han hade haft andra förutsättningar? Han kanske hade varit finansmannen? Då hade han blivit sedd, då hade han funnits på riktigt.
Många växer upp och blir helt fantastiska människor. Men vilka förutsättningar måste man ha för att kunna göra det? Ibland känns det som om vissa bara fick det med födseln. Dom är goda rakt igenom för att dom bara är det. Många får det nog genom uppfostran och genom att ha sina föräldrar som goda föredömen. Endel lever hela sina liv i misär och kriminalitet, hamnar i fängelse och kommer ut frälsta.
Så börjar jag tänka på sambandet. Sambandet mellan godhet och människa. Vilken människa är det som gör gott? Oftast är det vardagskristna. Människor som vill förstå och har tålamodet till att se andra människor. Men är det verkligen så att dom är goda för att dom är religiösa? Eller är dom religiösa för att dom är goda?