Dublin, 2011

Förutom alla mysiga pubar vi besökte så hann vi med att fika en hel del. Mestadels på Bewley's, som är ett fantastiskt ställe på Grafton Street med både restaurang och lyxigt café. Där möttes vi upp kring lunch för att ta oss en kopp kaffe och föreslå saker som vi kunde göra under dagen.



John beställde alltd American coffee, ett kaffe som jag trodde skulle vara starkt men som visade sig, enligt David, vara mer som vatten. Det var också där som vi för första gången åt Tuna Melt. Varm ciabatta med otroligt god tonfiskröra inuti. Serverades på tallrik med mycket sallad - och grillchips!

Det är jättevackert där inne - och ute. Sniderier, mörkt trä, flera våningar, högt i tak och kristallkronor. Det finns till och med en uteservering, på en balkong. Högst upp låg tydligen någon form av teater. Eller museum. Jag är inte riktigt säker för jag var aldrig in.

Egentligen så skulle jag vilja beskriva upplägget mer som att det var café på bottenplanet vid entrén, restaurang i en stor sal längre in och lite mer matnyttigt och bar en trappa upp. Det är min uppfattning. Men det gick naturligtvis att beställa det mesta var man än befann sig.



En våning upp är det, som sagt, lite mer mat och alkohol. Fikamat. Ja, mackor och sånt. Paj kanske. Och drinkar. Men även bakelser och tårtbitar. David och jag högg in ordentligt.



Under tiden som vi möljade in tårtor och drinkar kom Eva-Lena och John. John drack American coffee. Fjant.




En dag var det så mycket folk där inne så man knappt fick plats att stå. Eva-Lena och John hade dock lyckats få tag i ett litet bord vid trappan där vi kunde sitta. Det är bordsserviering på Bewley's för jämnan, så även idag. I detta kaos. Makalöst duktiga servitriser! Vi ville ju såklart ha vår nya favorit Tuna Melt och en herrans massa kaffekoppar på det så när vår servitris kom med allt var det, milt sagt, lite svårt att få ner grejorna på det lilla bordet. Det löste hon lätt med att ställa dit två extra barstolar på vardera sida. Sen kom någon, som jag tror var hennes chef, och berömde henne för hennes påhittighet. Det gjorde han rätt i!



Eve-Lena och John hade köpt ett kort till mig och skrivit så vackert i. Det var så genomtänkt och genomsnällt, så fint och rörande.



I fönstret mellan dörrarna fanns en miniatyr av hela Bewley's, med gatan utanför och alltihop. Snaslöst bra gjort!




Sen var det dags att dra ut på stan!