Hem Facebook Bloglovin Twitter

Fyll ditt rum, töm dina skrin


Något och någon

Någonstans i livet. Det var så det var.

Det finns stunder då jag kan känna att detta är så totalt rätt. Jag vet vad jag vill och jag tror att jag har en chans. Dagar, händelser, tidpunkter och minnen som vävs samman till ett enda lyckorus. Men någonstans i livet, slog dörren igen. Rakt i ansiktet. Och jag kommer på mig själv med att ha förvrängt verkligheten. Liksom ett brev går jag tillbaka och korrekturläser för att se hur tydligt det kan ha framstått. Med lite tur har jag skrivit tvetydigt och kan parera.

Det är här någonstans som jag kommer på att jag inte vill vara en sån person. Jag hade inte behövt ta åt mig om jag inte hade passerat den tydliga gränsen. Fast ibland är det svårt att styra vad man ska känna. Och ibland blir man bara så brutalt överkörd.

Bildbomben - Lite, och ytterst lite, av vad tiden gett oss


Nu får ni ta ställning här

Här är vi många. Här inne alltså. På bloggen. Jag har lagt ner många timmar på den och så också ni. Jag uppskattar verkligen det. Dock är det inte enkom snälla själar här inne. Vi skulle nästan kunna kalla dom själlösa. Därför börjar jag fundera lite på om jag kanske skulle ta och lägga ner den här bloggen. Lösenordsskydda den? För den är ju trots allt gammal nu. Det som står här är ett gammalt liv och nu har jag ett nytt. Vi har ett nytt. Och trots att det kan vara behändigt att ha hela livet på ett och samma ställe känns det ändå lite som att det är passé. Jag vill liksom inte blanda in det nya i det gamla. Det är svårt att skriva när det gamla ligger där och gör sig påmint. Det fullkomligt forsar vatten under broarna nu och jag vill kunna skriva av mig.

Ja, ni märker kanske att jag är lite ambivalent. Försöker liksom övertyga mig själv. Så vad gör vi?

Lösenordsskydda bloggen? Vilket innebär att ni som vill läsa får lösenordet av mig.
Stänga bloggen? Och eventuellt starta en ny. Problemet som uppkommer då är ju att jag måste skriva ut den nya adressen till er och då följer de själlösa med.
Starta ny blogg med lösenord? Vilket betyder ny blogg med nytt liv och att ni som vill läsa får lösenordet av mig.

Egna förslag?



Hej på er!

Det är kul att se att så många tittar in här varje dag trots att jag inte skrivit något på väldigt länge. Det tackar vi för! Det finns massor att skriva. Egentligen. Men jag vet inte om jag vill det. Inte än i alla fall. Jag är inte klar än, kan man säga.

Livet rullar på, osedvanligt snabbt. Det blir bättre och bättre. Eventuellt bäst. Vi får se.

Instagram



Några av mina första bilder där. Gammalt & nytt.

@hanet84

Cravings just nu

Det kommer dagar då jag inte kan leva utan musik. En speciell låt eller spellista som bara måste gå runt, runt. Jag får liksom abstinens. Och så går det över, lyssnar inte på en enda låt på hur länge som helst. Månader kanske. Och så kommer det tillbaka. Någonstans borde det finnas ett mönster.


En tisdag i maj. Inget mer med det.

Minusgrader i morse men resten av dagen har ju varit helt faaaab. Körigt dock men allt går lättare med lite fint väder. Så här får det gärna hålla i sig.

Men jag har ju så satans ont i fötterna! Sabbade dom i ett par skor förra veckan så jag fick vattenblåsor uppepå varenda tå. Och så nu igen. Med att par andra skor idag. Klantigt. Får köra på vinterpjucksen ett tag till helt enkelt.

Äh, blaj ba. Nya friska tag imorn.

Hepp.

Virrpannan har fått nåt att bita i

Ojojoj, vad rörigt det är nu. Jobb, kör och fritids. Dagis, skola och körkort. Det märks att det är vår. Det är väl då allt ska hända va?

Strukturera upp och köra ba!

Hjärta hjärta hjärta

I helgen var Sanna här. Barndomsvännen in crime. Vi hade tur då det var hela två evenemang denna helg; Folkan och Pile of Rock i Dalen. Vi hade ännu mer tur då jag lyckades få barnvakt så vi kunde gå på båda. Ruthan-tutan och mamsi ställde upp så Sanna och jag fick ha lite sköj. Och det hade vi!

Men gott om kort var det ont om. Inte ett endaste litet kort har vi tagit.

Igår åkte Sanna hem och idag sitter jag här och minns. Både gamla dar och våra nya.


Vi carpade lite diem. Ganska många diem för att va exakt

Jag har en vän som jag har haft hela livet. Vi har gått igenom allt tillsammans. Vi gick i skolan tillsammans, sjöng tillsammans, träffade våra första kärlekar tillsammans. Gjorde alla rackartyg tillsammans, tjyvrökte tillsammans, köpte första bebismössan tillsammans. Men framför allt så har vi skrattat tillsammans.

För 8 år sedan skiljdes vi åt. Jag flyttade till Dalarna. På 8 år har vi träffats 1 gång, över en dag. En gång som inte riktigt rymde återblickar, samtal eller skratt.

I helgen kom hon och hälsade på. Min vän, min uppväxt, min barndom, min ungdom. Och det var precis som förr. Rörande överens, lika galet, lika roligt. Men som vuxna. Den här gången kom hon i bil, inte med buss. Den här gången kunde vi prata barn, inte barnnamn.

Likväl som vi hade mycket att ta igen kändes det som om vi hade fikat bara dagen innan. Vi började där vi slutade för 8 år sedan och med en kopp kaffe i handen säger hon "Jag känner ju dig, jag ser på dig om det är nåt." Och så är det. Ränderna sitter hårt som fan och även om vi kanske har prickar så vet vi om varenda en av dom.

Stora önskningar får inte plats på kontot

Jag är så otrrrrroligt sugen på att dra utomlands och bara semestra. Hänga på playan, gå på mysiga fik, äta inhemsk mat. Visa barnen världen.

Men verkligheten är långt ifrån det.

Idag har det i alla fall varit en gnutta sol här hemma. Fast det har varvats rätt duktigt med regn. Ingen snö idag.

 

Imorgon kommer det en fläktkille hit igen så idag har jag gnuggat som tusingen.

Överraskningslördag

 

Här står Leia och väntar på surprise. David hade ordnat med bio. Vi såg Piraterna!


Vad ska hända idag då?

Leia har inte borstat ur sitt hår än. Hon gillar att ha rosett och den verkar ha hållt bra genom natten. Jag ska försöka fixa en How to på den också. Förmodligen nästa gång det blir dags för rosett.




Idag har David hittat på någon överraskning. Vi ska göra något som jag inte vet. Vid tre ska vi åka. Man undrar ju vad det kan vara.

Fame Monster

[Disco ikväll]


Man lurar inte vem som helst / Vad pappan ska fylla är inget han kommer undan med

- Pappa, vad kommer efter 38?
- 29.
...

Skeptisk blick.


- Mamma, vad kommer efter 38?
- 39.

Pappan fyller i:
- 27, 34, 52, 18...

Gordon ignorerar och fortsätter:
- 38, 37, 36, 35, 34, 33, 32, 31...

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kan sånt så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

Foto: © UNICEF/Asselin


Instagram

Nu har appen även kommit till android. Jag skaffade den nyss och är redan så gott som fast. Det är som att blogga men med bilder. Lätt och smidigt.

@hanet84

Påskkärringen


Vi körde på tantknut på huvudet när det var påskkärringsdags. Tyckte det var passande. Leia fick en slinga brunt löshår för att få knuten större och lite roligare. Sen sminkade vi blossande kinder och fräknar.

Vem har sagt att man ska vara ledig bara för att det är dubbelsöndag, va?

Idag har vi mycket att hinna med så vi kommer inte att vara hemma på många timmar.

Bloggin' when we're back, yo!


Pyssel: Blött papper



Jag blötte pappret under kranen så fick barnen måla med vattenfärg. Färgerna flyter ut så fint när pappret är blött. Lila och svart är favoriterna. Jag sprejade med vattenflaska när pappret började torka innan dom hunnit bli klara. Det gav dessutom en cool prick-effekt.

En klase bananer

- Ska jag ta ut bananerna mamma? frågar Leia.
- Ja, gör det! svarar jag.
- Jag lägger dom i fruktskålen då.
- Ja, fast lägg dom inte bland äpplena för då blir dom bruna. Bananerna alltså.



Så på kvällen kommer jag ut i vardagsrummet och får se lösningen:




Påskpynt


Barnens nymålade ägg.

Långfredag

Idag hade vi Påskkonsert. Det gick både bättre och sämre än förra året. I år hade jag dock ingen där som kunde filma så vi får väl se om det kryper fram en film så småning om.

Efter kören så åkte jag och Ruth för att hämta upp ungarna hos Lina men dom var inte hemma. Dom var i skogen och plockade påskris och byggde koja. Efter en stund kom dom hem igen och Lina bjöd mig och Ruth på påskmat. Vi satt där en stund och pratade och drack kaffe medan barnen lekte. Sedan skjutsade Ruth hem oss och det blev dags för det utlovade påskpysslet; äggmålning.




Det var första gången som vi målade ägg här hemma. Således första gången som jag fick förbereda tomma, men hela, äggskal. Jag slog helt enkelt en spik genom toppen och botten och blåste därefter ut alltsammans i en skål. Äggen sparas till pannkaka och skalen blev påskpynt!

Och så blev det påsk igen

Idag gick ungarna påskkärring. Gordon var påskgubbe. Det trodde jag aldrig. Förra året var han kärring och han vill gärna ha långt hår och klänning så att han ville vara påskgubbe var inte riktigt vad jag hade väntat mig. Leia körde på tantknut och huckle över axklarna. Så fina!

I natt sover barnen hos Lina och Julia. Jag hade genrep med kören nu ikväll och imorn är det konsert så Lina sa att barnen lika gärna kunde sova kvar så kunde jag hämta dom när jag sjungit klart. Vilken kompis va! Så imorn, efter att jag hämtat dom, ska vi äta tacos och måla ägg.

- Får jag ta kort på dig?
- Neej...

Halkbanan

Jag var nervös som attan, hade inget blod i armarna, mådde nästan illa...
Handledaren var hemsk, oviss och utstuderande elak.

Motsatsen var att jag träffade fina människor. Jättefina människor!
Och jag blev godkänd.

Måndag och framåt. Ja, å lite annat.

Nu blommar asfalten.

Skulle jag vilja säga men istället får jag lov att meddela om nedfallande snö.

Igår var jag i tvättstugan hela dagen. Micaela tog med Leia till Säterdalen för loppis och Gordon stannade hemma med mig så det blev nån ordning.

Idag kom David hem. På onsdag åker han igen. Imorgon ska vi passa på att köra lite bil medan ungarna är på skola och dagis. Vi ska köra i Hedemora för att jag ska hinna bli proffs på alla vägar tills jag, förhoppningsvis, kör upp där.

På onsdag åker jag och Micaela till Falun för halkbana och David drar på Öppet Hus på Leias skola. Jag är sjukt nervös - för ingenting. Kuriosa: Att vara nervös är i princip likställt med en beredskap på flykt. Pirret i magen kommer från när blodet minskas i tarmarna och ökas på i musklerna.

Nervös tjej med russintarmar och skitmycket blod i musklerna

Om man rör tillräckligt mycket så kanske det frigörs sockerpartiklar

Igår köpte jag en annan sorts yoghurt till barnen. En yoghurt utan vare sig tropisk -eller jordgubbssmak. Idag var det dags för den sedvanliga frukosten; yoghurt och flingor. Gordon blir efter ett par tuggor lite skeptisk till nyheten.

- Den här var lite sur. Jag ska blanda, börjar han lite försiktigt.
...
- Så! Nu blev den god.
...
- Eller nä. Den här var inte preciiis god.
- Men man kanske blir mätt om man äter upp den, föreslår jag då det var just att fylla magen som vi var ute efter när vi började morgonen med att duka fram.
- Va?
- Ja, man kanske blir mätt om man äter den i alla fall.
Tid för eftertanke som väljs att inte utnyttjas.
- Eh.. jag kan inte bli mätt av den h ä r frukosten.

Kalasfin



Leia var bjuden på kalas och ville fixa håret. Fläta ville hon ha - helst cage braid men jag tog mig friheten att göra en upp och ner-vänd inbakad fläta med snurrknut istället. Den ni! Världens längsta namn (än så länge, lär väl hitta på något smidigare) men jättelätt att göra. Frisyren känns lite gammal-talig. Ja, inte vet jag, 50 eller 60-talet någonstans antar jag.





Vill ni ha en How to?



Helg å sånt

Fredag. Ljuva fredag.

Fredagsmys med lite choklad och en bra film. Jag och ungarna såg Den magiska leksaksaffären. Oj, vad bra den var! Jag och Leia snyftade flera gånger. Till och med Gordon fastnade i perioder. Nu har dom borstat tänderna och ligger uppe och kollar på Halv åtta hos mig.

Imorn är tanken att jag ska köra Micaelas bil igen. Vi får se om det blir så. På söndag har jag bokat tvättstugan - med grannens kolv för vår lapp är borttagen igen. Så jag lär väl bli tvungen att ringa om en egen kolv ändå.

Längre än så, schemamässigt, tänker jag inte sträcka mig på en fredag. Är det helg så är det.