Jag minns hur jag tyckte att julafton var en svår tradition att bryta och bygga om. Den blev snarare deformerad. Julen var inte längre som den alltid hade varit; hemma hos mamma, boendes hemma, mysa, se på tv, äta julmat, gå ut med hunden, äta chokladpraliner, öppna julklappar. Nej, nu var den totalt omysig. Den 23:e rullade jag köttbullar för brinnande livet, kokade kola och knäck, strök gardiner, dammsög och skurade golv. Halv fyra på julaftons morgon kom jag i säng. Flera år på raken. Jo, nog hade jag planerat. Jag strök exempelvis inte alla gardiner kvällen innan. Lussebullarna var bakade sedan en månad tillbaka och låg i frysen minsann. Utan att bli uppätna. Pepparkakorna var både bakade och köpta. De bakade för syns skull och de köpta ifall någon blev sugen. Marsipangrisar och andra praliner låg uppdukade på fat några dagar innan, egengjorda av barnen. Ingen fick ta.
- Det ska sparas till jul. Varför står vi annars här och bakar?
Listerna var torkade. Alla lister! Det har jag alltid varit noga med för så gjorde min mamma.
Det där med dammsugning och skurning va liksom ingen idé att börja med tidigare än kvällen innan. Med barn och hund i lägenheten skulle det ändå inte märkas hur planerad och ordningsam jag hade varit. Så halv fyra på självaste dopparedagens morgon tyckte jag att det var dags att börja med den lilla detaljen. Dessutom passade jag på att lära mig jonglera efter att jag hällt ut skurvattnet (true story). Så nu kan jag det, det är ju bra.

Sen, enligt mina nyskapade traditioner, skulle jag säga, innan jag kröp till kojs, att:
- Imorgon, då ska jag minsann gå upp tidigt. Jag älskar julafton och ska njuta varenda sekund av den. Jag ska titta på tv från kl 9.00, senast, äta tomtegröt till frukost, ta en skön dusch och bara mysa med mina härliga små gullegullpluttenutt-barn. Sen ska jag ta emot mina gäster (min mamma, hennes Tommy och min syster Lisa, ibland även min bror Oskar), bjuda på välkomstglögg och pepparkaka (Köpta. De bakade ska jag ställa fram på finbordet så alla kan se och sedan beundra mina små konstnärsbarn).
Och så skulle jag dra upp täcket till hakan och börja räkna får.

Dagen efter vaknade jag kl 11.13 och förbannade min sena läggtid och att jag nu, helt oväntat, hade sovit bort hälften av min perfekta julafton. Ingen frukost, bara en stressdusch, en kopp kaffe, en snabbkoll på Facebook, kläder och smink på, borsta håret och PLING PLONG!! Där står dom då, min mamma och hennes Tommy, min syster Lisa och eventuellt min bror Oskar.
- Tjena, välkomstglöggen kan ni glömma för jag håller på att limma ihop ett pepparkakshus i köket förstår ni. Men välkomna in vettja, God Jul förresten!




Det är där vi är nu, men den här gången bygger vi om midsommarafton. Där har jag inte ens något att referera till. Jag har ingen gammal tradition att hålla i handen. Visst har vi dansat runt midsommarstången, ätit sommarmat, bundit kransar och plockat sju sorters blommor till kvällen men allt det där är för mig mer som riktlinjer, sådant som ska ingå i ett traditionellt midsommarfirande. Det var alltid olika ordning på dessa faktorer när jag var liten. Det berodde nog mest på att jag alltid firade med olika familjer. Det där lät ju lite konstigt men jag menar mina kusiner, hemma och hos min pojkvän, osv.

Nu står jag här, med min familj och ska bygga upp något helt från grunden. Det kan bli riktigt bra, eller det kan falla platt. I år föll det ganska platt. Vi dansade inte runt stången, vi lindade inga kransar och vi plockade inga blommor. Men vi hade jättemysigt, verkligen. Vi åt god mat, mumsade jordgubbar, spelade Kubb, hälsade på min mamma och hennes Tommy, fikade och åkte hem i den ljusa sommarnatten. Nästa år behåller vi med all sannolikhet flera av dessa punkter men adderar lite blomplockning och dans. Jag tror det blir bra. Det behöver inte vara så noga.